DEBATT

Med utgångspunkt i februari månads medlemsmöte bjuder vi in till fortsatt debatt här på bloggen.
Mötets tema var: Varför så få kvinnor?, Är det acceptabelt att bära burka? och Är det rätt att som
i Schweiz förbjuda minareter?

Debatten behöver inte begränsas till dessa ämnen. Det står var och en fritt att ta upp vilka
frågeställningar som helst! Varje inlägg granskas dock av moderatorn.

Vill du vara anonym fyller du bara i en pseudonym, initialerna eller ett ”hitte-på-namn”.
Ser fram emot en engagerad DEBATT!

Webbmastern

35 thoughts on “DEBATT

  1. FADIMEMÖTEN I GÖTEBORG

    Det är i dagarna 10 år sedan Fadime Sahindal blev hedersmördad. Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime uppmärksammar detta genom möten mot hedersförtryck i hela landet. I flera städer är Humanisterna medarrangör.

    I Göteborg är det inte bara Pela-Fadime-föreningen utan också ett förbund som heter Vita Nejlikor (Fadimes favoritblommor) som håller Fadimemöten. Humanisterna Väst är medarrangör till samtliga möten.

    Så här ser hela programmet ut i Göteborg:

    Fredag 20/1

    Kl 15-17: Manifestation i Brunnsparken. Tal och bokbord. Vi lägger ned vita nejlikor i Vallgraven. Huvudarrangör: Vita Nejlikor.

    Lördag 21/1

    Kl 14-15: Manifestation på Gustav Adolfs Torg. Talare: Soleyman Ghasemiani, författare och socionom, Rasool Awla, statsvetare och sociolog, Neshmil Fatahi, representant för Iranska Flyktingars Riksorganisation och Sven Olof Andersson, representant för Humanisterna Väst. Sue Sergel framför en sång till Fadime. Huvudarrangör: Glöm Aldrig Pela och Fadime.

    Kl 16-18: 10 år efter mordet på Fadime! Vad har hänt? Diskussion och filmvisning i samlingssalen i Viktoriahuset (vid Linnégatan, i samma hus som Hagabion). Huvudarrangör: Vita Nejlikor.

    Humanisternas tal, i Brunnsparken och på Gustav Adolfs Torg, kommer att handla om Oum El Banine, ett hem för utstötta, ogifta mödrar och deras barn, som Humanisterna stödjer. Barnhemmet ligger i Agadir i Marocko, ett land svårt hemsökt av hedersförtryck.

  2. KRISTEN AKADEMIKER FÖRSVARADE GUDOMLIGA FOLKMORD

    Igår, 4/5, anordnade Göteborgs Kristna Akademiker, Humanisterna Väst och Unga Humanister, Göteborg en samtalskväll på temat ”Kan tro och vetande förenas?”. Den väckte stort intresse; lokalen var nästan fullsatt. Samtalet kom mycket att handla om etiken, och grunden för denna. Den kristne huvudtalaren, Mats Selander, menade att en fast och hållbar etik måste vara förankrad i Gud. Men mycket av hans trovärdighet försvann när han, som svar på en fråga, förklarade att Gud har rätt att begå massmord, som han gör upprepade gånger i Bibeln. Den rätten har han enligt Selander just för att han är Gud. Däremot menade inte Selander att människor har rätt att bete sig på detta sätt.

    Man kan dock konstatera att de kristna brukar hävda att Gud är allt igenom god, kärleksfull och rättvis, och därför ett moraliskt föredöme för människorna. Det ligger då nära till hands att betrakta folkmord som etiskt berättigade även när de begås av människor.

    Selanders uppfattning, som för humanister är en svårartad förvillelse, är inte ovanlig bland kristna. Den delas av bl a den framstående teologen William Lane Craig. Hans resonemang beskrivs något förenklat så här i en kritisk artikel: ”När skyldiga människor blev dödade förtjänade de det eftersom de var skyldiga och onda … och när oskyldiga människor dödades, t o m när oskyldiga spädbarn dödades, kom de till himlen, och allt redde upp sig till slut.”

    http://www.alternet.org/story/150742/one_more_reason_religion_is_so_messed_up:_respected_theologian_defends_genocide_and_infanticide

    Författaren och forskaren Sven Lindqvist har skildrat folkmordens historia i boken ”Utrota varenda jävel!” Han framhåller där att Herrens massmord och etniska utrensning av misshagliga folkstammar i Gamla Testamentet har inspirerat till och legitimerat senare folkmord ända in i modern tid.

    Det kristna idealiserandet av Bibelns grymme mördargud måste därför betecknas som ett av de stora hoten mot en god etik. Ja, det är en betydande samhällsfara!

  3. NÅGRA INTRYCK FRÅN TUFF:S KONFERENS ”MOT ISLAMOFOBI” 16-17/4

    Konferensens tema var alltså ”Islamofobi och unga muslimers position i Sverige”. Den arrangerades på Kortedala Forum i Göteborg av TUFF, Troende Unga – Framtida Förebilder. Föreningen, som bildades efter diskoteksbranden på Backaplan 1998, vill bl a främja islam och motverka segregation. Men trots den senare målsättningen var konferensen könsuppdelad. Kvinnor var åhörare på fredagen, män på lördagen.

    De inledande talarnas inlägg, som innehöll långa uppbyggelseinslag med korancitat på arabiska, gick till stor del ut på att visa att rädslan för islam är ogrundad. Islam erbjuder ”inre ro”, fick vi veta, och lycka i det här livet och det tillkommande. Denna religion står för fred, frihet, underkastelse och lydnad – det gäller att underkasta sig Allahs vilja – och talarna såg inget negativt i detta. Man måste tro på Allah, änglarna, uppenbarelserna och Allahs budbärare. Då är man på den rätta vägen. Islam utmålades som ”en religion för alla”, eftersom den förmedlar ”det sanna budskapet”. Tvång i religionen dömdes dock ut, liksom heliga krig – de förbands i stället med korstågen – och orättvis behandling av icke-muslimer. Profeten uppgavs ha högaktat kvinnan, och islam sades ha förbättrat kvinnans status.

    ”I islam finns allt,” försäkrade man. Denna religion behöver därför inte reformeras. Det är fel att ändra på något i islam, ty då är det inte längre islam.

    De främlingsfientliga och populistiska strömningarna i Europa uppmärksammades. De skjuter ofta in sig på muslimer, och har ibland genomdrivit diskriminerande åtgärder mot denna grupp. Man man ansåg också att det är islamofobi att inte ta till sig det islamiska budskapet. Islamofobin sades ha börjat redan på Muhammeds tid, när invånarna i Mecka först inte ville välkomna profeten. ”Islamofobins utbredning beror mest på oss själva,” menade en talare, ”vi har gjort för lite för att bekämpa den”. Åhörarna uppmanades att ta mer aktiv del i samhällsdebatten.

    Så blev det dags för huvudtalaren, homofoben och antisemiten Bilal Philips. Han talade om frestelsen för muslimer att smälta in i mängden, och vara som alla andra. Gör de så blir de ”som boskap”, menade han. Liksom vissa föregående talare tog han upp den demonisering av muslimer som förekommer. De framställs t ex ofta som skurkar i filmer, och som terrorister. De görs till syndabockar i politiskt syfte.

    Felgrepp av muslimer, som t ex praktiserar hedersmord eller kvinnlig omskärelse, kan också orsaka islamofobi, menade Philips.

    Att hans egen hatpropaganda – t ex mot homosexuella – skulle kunna bidra till den negativa bilden av muslimer, föll honom dock inte in.

    Ämnet homosexualitet berörde han denna gång mer i förbigående. Han beskrev hur förskräckt han blev när han kom till universitetet, och en kamrat tog hans hand. Det uppfattade han, utifrån sin kulturella bakgrund i Jamaica, som en homosexuell invit!

    I andra sammanhang har Philips luftat öppen antisemitism, men på konferensen skilde han ändå mellan sionister och judar i allmänhet.

    Samtidigt som föreläsarna hyllade vissa goda principer, och påtalade flera reella orättvisor som muslimer drabbas av, så gav de – uppenbarligen sig själva ovetande – en på många sätt skrämmande bild av islam som en rigid, intolerant, tillbakablickande och förstelnad religion, övertygad om sin egen fullkomlighet och ovillig att anpassa sig till moderna tänkesätt.

    På ett bokbord hade man lagt ut islamisk litteratur. Råd om hur man ska kunna undkomma helvetet var flitigt förekommande. En bok handlade om grunderna i islamisk monoteism och var skriven av Bilal Philips. I den kunde man bl a läsa att en handling ”kan verka vara ond men i själva verket vara god. T ex så kan någon påpeka att det är barbariskt att hugga handen av en tjuv och att det är omänskligt att piska någon för att den dricker alkohol och man kan känna att sådana bestraffningar är för hårda och inte goda, ändå har Allah och Hans profet (gfvh) föreskrivit de här straffen och de goda resultaten av dess tillämpning talar för sig själva.”

    En broschyr påbjöd könsapartheid. Dess titel löd: ”Samvaro (Mingling) mellan män och kvinnor är förbjuden”. Den är skadlig för äktenskapet, familjebanden och barnen, uppgav man. Kvinnor tillhölls att bära hijab, den påbjudna, muslimska klädkoden. Västerländska, ”frigjorda” kvinnor, som visar mycket av kroppen, uppgavs vara offer för ”sexuellt slaveri”.

    I en annan bok, ”Regler beträffande muslimska kvinnor”, skrev man: ”Det är obligatoriskt för den muslimska kvinnan att lyda sin man i det som är halal.” Kvinnan får t ex inte gå ut om hon inte har mannens tillåtelse.

    Ytterligare en bok handlade om orsaker och botemedel mot äkktenskaplig osämja. Den fastslog ”mannens rätt att leda och att disciplinera” kvinnan. Om hon visar olydnad och rebelliskhet, och framhärdar i detta, säger boken, så bör mannen ”slå sin fru med en Siwâk, (en liten käpp använd för att rengöra sina tänder)”.

    Som ”ursprungssvensk” blev jag föremål för välvilligt intresse från vissa andra konferensdeltagare, som i mig såg en möjlig proselyt, och det blev en del diskussion.

    En ung man från Bosnien berättade att flera av hans släktingar hade blivit mördade i Srebrenica. Han ville aldrig resa tillbaka dit, ty där riskerade han att möta deras kända mördare, utan att kunna ställa dem till svars. Bosniern försvarade dödsstraff och lemlästningsstraff. Helvetet var enligt honom en bra inrättning, ty det avskräcker från synd, och hjälper honom och andra rättrogna att exempelvis avstå från sex före äktenskapet. Bosniern gav ett exempel på hur fruktansvärt helvetet är. Den som hamnar där sist får det mildaste straffet. Men han kommer ändå att tycka att han har fått det hårdaste straffet. Ty han skall tvingas stå på huvudet på två glödande kolbitar, så att hjärnan kokar!

    En imam med skägg och svart kaftan omtalade för mig att det gällde att bli som de första muslimerna. Jag undrade om inte detta var en svår uppgift, med tanke på de väldiga skillnader som finns mellan dagens samhälle och 600-talets. Det höll han med om. Men han förklarade att den belöning som väntar den som lyckas i himlen också är stor. Jag frågade hur islam går ihop med politisk demokrati; människor tycker ju inte alltid som Allah gör enligt Koranen. ”Islam är allt för oss,” meddelade imamen, och ”står därför över demokratin.”

    Då och då avbröts mötet för bön. Deltagarna knäföll då på det hårda trägolvet och la pannan mot detta golv, och entonigt mässande ord framsjöngs.

    Konferensen gav exempel på reella svårigheter, som många muslimer råkar ut för idag. Men den skapade också en märklig känsla av att vara försatt tillbaka till en svunnen, mörk tidsålder, då upplysning var ett okänt begrepp, och människors status avgjordes av hur rättrogna de var.

    Finns det, tänkte jag, bland muslimerna inga befriande motkrafter mot de förtryckande, reaktionära ideal som här förkunnas? Det är ändå tragiskt att så många unga människor hålls kvar i helvetesskräck, och träldom under bokstaven, och förleds att sky fritt, förnuftigt tänkande, och motarbeta centrala, mänskliga rättigheter.

    • Kan tro och vetande förenas?
      Svaret är fortfarande nej efter ”samtal” mellan Göteborgs Kristna Akademiker och Humanisterna Väst på Chalmers den 4 maj. Efter Kjells inledning om vad humanisterna står för fick Mats Selander, lärare på CredoAkademien i Stockholm ordet. CredoAkademien har en extremkristen och kreationistisk inriktning (se hemsidan) och erbjuder bl a en 1-årig utbildning i kristen tro. Ständigt leende Selander blandade goda insikter i filosofiska resonemang med religiöst fikonspråk. Han kunde bl a emotsagd prata om att ”lyda gud”, om ”guds vilja” och att ”gud ser i varje människas hjärta”. Unghums Ralf Damaschke diskuterade envist moralfrågor med den den debattvane och slipade Selander. Två andra deltagare från GKA höll varsin troskyldig minipredikan. Varför vi skall välja just den kristna varianten av tro gavs inget svar på. På frågan om vissa bibelberättelser omtalade Selander att ”det är en svår fråga som jag tänkt mycket kring, men gud har i vissa fall rätt att begå folkmord.” Var det någon mer än jag som mådde fysiskt illa av detta uttalande?
      Kim Altsund

      • I nån mening kan man ju säga att tro och vetande kan förenas i samma person; en troende forskare. Vad han/hon gör med det är en privatsak.

        Med ordens normala betydelse går de naturligtvis inte ihop; de är varandras motsats! Till vardags tror jag eller vet jag.

        Religion och demokrati är inte heller förenliga; det är antingen eller. Allt annat är ett dagtingande med den ena eller den andra övertygelsen.

        Mats från Credo tror jag avslöjar sig själv; pratar för mycket, slingrar in sig i akademiska och intellektuella krusiduller. Hans rationella religion tror jag skrämmer, inte minst hans uttalande om folkmord! Fruktansvärt; en större cynism än vad de brukar anklaga oss för.

        Här i nordvästeuropa på 2000-talet borde vi kunna hävda att den vetenskapliga bilden av världen, världssamfundets överenskommelser, människans stadfästa rättigheter, den relativa moralen, lagstiftning som ett uttryck för den rådande moraluppfattningen är den självklara och mest värdeneutrala bilden av mänsklig tillvaro. Det är ju den vi lär ut i skolan! Det är därför de religiösa, pseudovetenskapliga, alternativmedicinska, ockulta, österländska, antika etc tolkningarna är avvikelser eller alternativ som hugade spekulanter får ta ställning till. Den vetenskapliga delen av vår humanistiska livsåskådning borde ingen med lite skolning behöva ta ställning till; den är ju! I varje fall i förhållande till de andra.

        Summan av en humanistiskt livsåskådning går ihop, en religiös gör det inte utan ett sammelsurium av antaganden. Varför bryr vi oss? Det är dom som har problemen! Jag har inget som helst problem med en naturalistisk och humanistisk syn på tillvaron. Om det inte vore för de negativa effekterna som vi självklart måste motarbeta. Annars får folk tro på … ja, till och med homeopati.

        Kjell

  4. RFSU VILL FRÄMJA MÅNGFALD, MEN DISKRIMINERAR ATEISTER

    På RFSU Göteborgs årsmöte 2011-02-26 beslöt man, på initiativ av några medlemmar som hade skrivit en motion, att avdelningen ska arbeta mer för mångfald och mot rasism. Bakgrunden var bl a att RFSU Göteborg har sagt sig vilja ”motverka stereotypa föreställningar om kulturella skillnader” och ”ifrågasätta och problematisera ojämlika och diskriminerande normer”. Motionärerna hänvisade också till växande islamofobi i samhället.

    Då jag saknade flera väsentliga synpunkter i deras resonemang spred jag på årsmötet nedanstående kommentar till motionen.

    Förkortningen SRHR, som jag använder i kommentaren, står för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

    Motionärer vill motverka rasism i RFSU, men accepterar diskriminering av ateister

    Möjligen sker detta mer p g a okunnighet än illvilja. Men resultatet blir ändå att de silar mygg och sväljer kameler.

    De vill också motverka ”islamofobi”, vilket kan leda till att RFSU överser med de brott mot sexuella och reproduktiva rättigheter som sker i islam.

    Här är några synpunkter och farhågor med anledning av motionen om rasism:

    Det är givetvis viktigt att motarbeta rasistiska föreställningar, och försvara allas lika värde. Förslaget att göra RFSU:s texter mer lättlästa för invandrare är också positivt. Jag vill dock framhålla att allt arbete som bedrivs under parollen antirasism inte handlar om riktig antirasism, och inte heller är förtjänstfullt. Personer inom extremvänstern hävdar t ex ofta att kampen för revolutionär socialism, och proletariatets diktatur, är en del av den antirasistiska kampen. Då blir antirasism alltså liktydigt med antidemokrati.

    Vissa antirasister uppträder också som vapendragare för ren fascism. För en tid sedan kritiserade jag i en debatt den radikale muslimen Mohamed Omar, som är antisemit och homofob, har ayatolla Khomeini som ideal och samarbetar med rena nazister. Då blev jag av RFSL:s rasismexpert Carlos Diaz beskylld för främlingsfientlighet!

    Motionärerna pekar med rätta på att rasister ofta skjuter in sig på muslimer. Termen islamofobi, som de använder, är emellertid problematisk. Vad som bör fördömas är muslimfientlighet snarare än islamkritik. Men begreppet islamofobi antyder att islam överhuvud taget inte får kritiseras. Så används det också av många debattörer – man kan kalla dem ”islamofobi-fobiker” – trots att det finns företeelser i islam som vi har goda skäl att ta avstånd ifrån.

    Uppfattningen att all islamkritik är fördomsfull, ”islamofobisk” och/eller rasistisk är en av de ”stereotypa föreställningar om kulturella skillnader” som RFSU har anledning att motverka, precis som föreställningen att alla muslimer är bakåtsträvare. Den leder nämligen till att brott mot sexuella och reproduktiva rättigheter accepteras eller urskuldas, när de förekommer i islam. Många vågar inte kritisera dem av rädsla för att stämplas som rasister och islamofober. Men trots allt tal om normkritik problematiserar man aldrig detta i RFSU.

    Det är allvarligt, eftersom en del av det allra grövsta kvinno- och hbt-förtrycket sker i islam. Och det innebär ett svek mot de drabbade, och mot toleranta muslimer. Värst är situationen i vissa totalitära, islamistiska stater, som tillämpar ren könsapartheid, och som stenar otrogna kvinnor och hänger homosexuella. Ibland tillåter man också barnäktenskap, vilket är ett slags legaliserad pedofili, eftersom profeten Muhammed gifte sig med en 9-årig flicka. Men också i vårt land har exempelvis Sveriges Muslimska Råd, en paraplyorganisation för en rad stora, islamiska förbund, förklarat att homosexualitet är syndfullt och förkastligt. Extrem islamisk och annan religiositet ligger bakom att många skolelever, särskilt flickor, förvägras sexualundervisning.

    Nära förbunden med den ”islamofobi-fobiska antirasismen” är kulturrelativismen, d v s uppfattningen att mänskliga rättigheter inte är universella, utan kan sättas ur spel i vissa kulturer och religioner.

    Den leder i själva verket också till en form av rasism, eftersom den accepterar att människor tillhörande icke ursprungssvenska kulturer utsätts för en kulturrelaterad diskriminering, som aldrig skulle tillåtas om den drabbade ursprungssvenskar. Mycket talar för att kulturrelativismen också gynnar främlingsfientligheten genom att ge rasisterna vatten på sin kvarn, när de hävdar att islamiskt förtryck bedöms mildare än annat förtryck.

    Jag har aldrig hört att någon i RFSU:s ledning har uttalat sig rasistiskt. Men däremot har jag hört RFSU:s ordförande Lena Lennerhed uttala sig kulturrelativistiskt. Hon tror nämligen att RFSU inte kan säga att en religion är bättre eller sämre än någon annan, eftersom det skulle strida mot RFSU:s religiösa obundenhet. Att åtskilliga kristna samfund i vårt land välsignar homopar gör alltså enligt Lennerhed inte kristendomen till en ur hbt-synpunkt bättre religion än islam, trots att närmare 100% av moskéerna fördömer homosexualitet!

    Henrik Hirseland, som är moderator för intranätet, har dessutom låtit förstå att det är fördomsfullt att kritisera islamisk homofobi. Han har beskyllt mig för att ”fiska i grumligt vatten” när jag på ett alldeles korrekt sätt har redogjort för Sveriges Muslimska Råds och Sveriges Unga Muslimers inställning till homosexualitet.

    Dessa uttalanden är uttryck för en direkt vilseledande och reaktionär opinionsbildning, som underlättar brott mot SRHR. Och de tyder på att behovet av att markera mot kulturrelativistisk islamofobi-fobi och antirasism är större än behovet att markera mot rasismen, om vi ser till stämningarna i RFSU.

    Om detta röjer motionärerna dock ingen insikt. Enligt min mening är det oroande.

    Genom att motarbeta rasismen vill motionärerna göra RFSU Göteborg ”mer inkluderande och jämlikt”, och de vill ifrågasätta diskriminerande normer. Det är en lovvärd målsättning. Men den mest flagranta diskrimineringen i förbundet förbigår motionärerna med tystnad. Det är den som drabbar ateister, eftersom RFSU tillåter RFSU-gudstjänster och -andakter, trots att de, till skillnad från de omdömen som Lena Lennerhed tror är stadgevidriga, står i strid med RFSU:s religiösa obundenhet. Sådana gudstjänster hölls t ex förra året på minst ett par platser i landet. Det är givetvis i hög grad respektlöst mot personer som tar avstånd från kristendomen. Många av dem avskräcks från att gå med i RFSU, vilket minskar mångfalden i förbundet. Det kan också försvåra för RFSU att göra oberoende bedömningar i SRHR-frågor som inbegriper religion.

    Dessutom ljuger RFSU oss ateister rätt upp i ansiktet genom att påstå att inga RFSU-gudstjänster har ägt rum! Det är en form av historierevisionism som man också ägnar sig åt i RFSL, men som annars nästan bara återfinns i högerextrema organisationer.

    RFSU:s agerande är även ett allvarligt svek mot RFSU:s grundare, den övertygade ateisten Elise Ottesen-Jensen. Hon ville ha ett religiöst neutralt RFSU, där både troende och icke troende medlemmar kunde samsas och samarbeta, utan att något läger behövde stå ut med att RFSU gick emot deras uppfattning i trosfrågor.

    I stället befästs det religiösa förmynderiet i förbundet. Och denna motion kan, om vi anammar fel slags ”antirasism”, leda till att kampen för sexuell upplysning och SRHR undergrävs inifrån, och att RFSU ställer upp som islamisternas ”nyttiga idiot”. Det behöver inte bli så. Men med tanke på hur RFSU hittills har agerat är risken stor.

    Lars Torstensson

  5. GÖTEBORGS FILMFESTIVAL

    Göteborgs filmfestival pågår för fullt, och visar massor av sevärda filmer. Det är förstås en smaksak vilka man väljer, men här är några filmer och ett seminarium som jag tycker är av humanistiskt intresse:

    Måndag 31/1 kl 16 håller Edda Mangas ett seminarium om Rasismens rötter på Lagerhuset.

    Filmvisningar:

    Måndag 31/1 kl 20 på Folkan, tisdag 1/2 kl 21.45 på Haga 1, fredag 4/2 kl 19.30 på Haga 1: Dokumentärfilmen My trip to al-Qaeda. Bygger på Lawrence Wrights enmanspjäs med samma namn. ”Här undersöks det kulturella och historiska rötterna bakom den fundamentala islamiska utvecklingen. Om egyptiska fängelser, hjältestatus, förnedringens kraft, synen på självmord, bin Ladens motiv och om amerikanernas reaktioner.”

    Alex Gibney, USA 1910. Engelska.

    Onsdag 2/2 kl 10 i Bergakungen 3: Dokumentärfilmen You don’t like the truth – 4 days inside Guantanamo. ”För första gången får vi ta del av dokumentära bilder inifrån Guantanamo Bay-fängelset.” Om förnedrande förhörsmetoder och åsidosättande av mänskliga rättigheter.

    Luc Coté, Patricio Henriqez, Kanada 1910. Engelska. Filmen har vunnit ett pris.

    Torsdag 3/2 kl 20 på Handels: Spelfilmen Kvinnor offside. Om fotbollstokiga tjejer som försöker ta sig in på en match genom att klä ut sig till pojkar. ”Med lätt hand och en stor dos humor tecknar Jafar Panahi en bild av ett land, där könsapartheiden tar sig absurda uttryck men där inga förbud i världen kan dämpa en äkta fantast. För detta har han dömts till sex års fängelse och 20 års yrkesförbud!”

    Iran 2006. Persiska, svensk text. Intäkterna från visningen går till Amnesty International.

  6. HEDRA FADIME SAHINDALS MINNE

    Göteborg den 21:a januari 2011

    Minnestund för Fadime med blomsternedläggning i Vallgraven
    Tid: kl. 18:00
    Plats: Gustav Adolfs Torg
    Kontaktperson: Soleyman Ghasemiani, tele: 070-444 15 78

    Arrangörer: Barnen Först och Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime

  7. TIINA ROSENBERG – ISLAMISTERNAS ”NYTTIGA IDIOT”?

    Nedanstående inlägg har jag skrivit in på hbtq-sajten QX Qruisers debattforum:

    MÅSTE VI LÄGGA OSS PLATT FÖR ISLAMISTERNA, TIINA ROSENBERG?

    Den 16/12 hölls en debatt på Världskulturmuseet med anledning av Elisabeth Ohlson Wallins utställning ”Jerusalem”. Temat var ”Måste man välja sida?” Moderator var Per Wirtén, och den främsta i panelen var Tiina Rosenberg, queeraktivist och professor i genusvetenskap i Lund.

    I programtexten skrev man: ”Människor diskrimineras p g a såväl kön och sexualitet som religion, etnicitet och hudfärg. Hur ska vi förstå och hantera det, utan att ställa grupper mot varandra?”

    Man beskrev den ökande främlingsfientligheten i Europa, som särskilt riktar sig mot muslimer. Wirtén talade om Nederländerna som ett laboratorium, där främlingsfiender prövar nya strategier. Det nya, menade han, är framför allt att vissa rasister uppträder som profeminister och hbt-vänner, och har lyckats attrahera personer inom dessa grupper. En av de ledande populisterna, Pim Fortuyn, var också homo. Wirtén menade att främlingsfienderna har gillrat en fälla för inbördeskrig mellan förtryckta grupper, och Rosenberg uttryckte sig på liknande sätt. Man varnade för en sådan utveckling i Sverige.

    Det är givetvis allvarligt när kvinnor och hbt-personer låter sig utnyttjas i främlingsfientliga syften. Men motståndet mot islam beror inte bara på främlingsfientlighet. Det finns också goda, sakliga skäl att kritisera inslag i denna religion, som den starka fundamentalismen, kvinnoföraktet och homofobin i moskéerna. Men om detta sas påfallande lite under mötet!

    Rosenberg förklarade att ”muslimerna” är en sårbar grupp, och ansåg uppenbarligen att deras religiösa uppfattningar därför ska behandlas med särskild hänsyn. Det är en fördomsfull och generaliserande uppfattning, som dessvärre är vanlig inom vänstern. Till den muslimska gruppen hör även mäktiga politiska ledare, och i Koranen precis som i Bibeln förekommer texter som kan användas för att legitimera maktmissbruk. Vissa förkunnar ett direkt hat mot oliktänkande!

    Fördomar bör bemötas även när de sprids av utsatta människor. Många underprivilegierade muslimer och ex-muslimer är dessutom själva mycket kritiska mot den förhärskande formen av islam, och klagar över prästerligt tyranni. Muslimer kan vara både förtryckare och förtryckta!

    Och att hbt-människor uppträder som proislamister är lika förkastligt som att de agerar främlingsfientligt! Det är också ett sätt att ställa grupper mot varandra.

    En viktig händelse som har påverkat opinionen i Holland är mordet på filmaren Theo van Gogh, som gjort en film om kvinnoförtrycket i islam. Mördaren var en islamist. van Goghs medhjälpare Ayaan Hirsi Ali mordhotades, och hon kan fortfarande inte framträda utan livvakt. Men det nämndes överhuvud taget inte på mötet!

    Inte heller tog man upp att islam har en totalitär, politisk gren, som har makten i flera stater, och som förtrycker miljoner människor med stöd av grymma sharialagar. Eller att alla de stater som avrättar homosexuella har islam som religion.

    Rosenberg var negativ till Humanisterna; det är ju ett förbund som inte drar sig för att framföra islamkritik. Hon var också misstänksam mot sekularismen – även om hon medgav att det finns sekularism av olika slag – trots att sekularismen är ett skydd mot att religiös kvinno- och hbt-fientlighet får makt, och resulterar i politiskt förtryck.

    Min spontana bedömning, efter att ha åhört den första utfrågningen av Rosenberg, var att med sådana vänner och talespersoner som hon behöver hbt-rörelsen inga fiender! Vad är Tiina Rosenberg om inte islamisternas ”nyttiga idiot”?

    Längre fram uttryckte hon sig dock något mer nyanserat, i samband med att hon fick frågor från publiken. Men uppenbarligen såg hon den starka homofobin och fundamentalismen i islam som ett mycket mindre problem än kritiken mot denna religion.

    Jag vill påstå att det synsätt som dominerade på mötet innebär att man gillrar en fälla för oss hbt-människor, och intalar oss att vi inte får försvara oss när vi angrips av människor och grupper med islam som religion, eller att vi bara får göra det ”med silkesvantar”. Resultatet blir då att vi sviker toleranta muslimer och hbt-muslimer, och undergräver kampen för hbt-rättigheter inifrån.

    Mot denna reaktionära ”islamofobi-fobi” bör vi sätta ett klart ställningstagande för hbt-rättigheter och ett klart fördömande av både främlingsfientlighet och islamisk och annan homofobi. Liksom ett bestämt försvar för en sekulär ordning.

    Mycket viktigt är också – som särskilt Humanisterna framhåller – att slå vakt om rätten att kritisera och diskutera religioner på samma villkor som andra läror.

  8. DEBATTEN PÅ VÄRLDSKKULTURMUSEET

    igår var givande och nyanserad. Till skillnad från förra gången, när personerna i panelen var religiösa, utom kanske moderatorn, verkade denna gång ingen vara det, åtminstone inte så påtagligt.

    Debatten handlade mycket om konst och konstnärlig frihet. Yttrandefriheten försvarades med all önskvärd skärpa, och man varnade för hot emot den, inte minst från religiöst håll. Det skedde i ljuset av terrorattentatet i Stockholm i lördags. Risken för självcensur togs upp, samt yttrandefrihetens pris i reda pengar. All bevakning som Elisabeth Ohlson Wallins utställning har krävt har varit dyrbar, och förhindrat andra projekt.

    Samtidigt påpekade man att konsten i dagens globaliserade värld sprids snabbt, och i länder med annan lagstiftning och andra politiska förhållanden kan få effekter som vi har svårt att förutse. Detta kräver ansvar och eftertanke.

    Flera kloka inlägg gjordes från publiken.

    Nästa debatt på Världskulturmuseet blir torsdag 16/12 kl 18, och rubriken blir Måste man välja sida? Man kommer att behandla bl a diskriminering p g a kön, sexualitet, religion, etnicitet och hudfärg, samt relationen mellan religion och politik, och om religionen bör vara en privatsak. Altlså frågor som i hög grad berör Humanisterna. Bl a genusvetaren Tiina Rosenberg ska prata.

    Enligt uppgift kommer utställningen Jerusalem att visas på Södra Teatern i Stockholm under några dagar i januari. Däremot kommer den inte till Malmö.

  9. SAMTAL PÅ VÄRLDSKULTURMUSEET: VAD FÅR VI? VAD BÖR VI?

    Måndag 13 december kl 13

    Vem ansvarar för yttrandefriheten i förhållande till makt, konstens roll och respekt? Vad av allt man får säga och avbilda bör man göra? Varför/varför inte? Är inte konstens roll att utmana gränser? Finns det en skillnad mellan moral och juridik? Bör man göra allt man har laglig rätt att göra?

    Medverkande:
    Annica Karlsson Rixon, konstnär och doktorand i fotografisk gestaltning/tidigare
    professor i fotografi, HFF Göteborgs Universitet.
    Christian Munthe, professor i praktisk filosofi, Göteborgs Universitet.
    Lise Bergh, jurist och generalsekreterare i Svenska Amnesty.
    Moderator: Ulrika Knutson, journalist och ordförande i Publicistklubben.

    Entré: 60 kronor.
    Livesänds på blogg.varldskulturmuseet.se .

    http://www.varldskulturmuseet.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=824&a=4029

  10. DEBATTEN PÅ VÄRLDSKULTURMUSEET OM ”HELIGA TEXTER”

    I kväll hölls debatten om vart texten leder, som jag skriver om nedan, på Världskulturmuseet.

    Den inbjudne judiske deltagaren, Sebastian Selvén, hade fått förhinder.

    En ljudinspelning av debatten sändes på museets hemsida, där man också kan ta del av den i efterhand:

    http://www.varldskulturmuseet.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=824&a=4029

    Jag tillåter mig här att kort referera mina egna inhopp i debatten, eftersom de förhoppningsvis är av störst humanistiskt intresse.

    Främst framhöll jag att man kan gå till väga på olika sätt, om man vill oskadliggöra de ”heliga terrortexterna”. Man kan betona de milda orden och tona ned de grymma, och göra alternativa tolkningar. Men man kan också ägna sig åt religionskritik, och visa på intellektuella och moraliska brister i religionen, och den vägen minska religionens inflytande i samhället. Jag lät förstå att Humanisterna främst sysslar med det senare. Programledaren Anna Lindman Barsk ansåg dock att debatten bara skulle handla om texttolkning.

    Hon uppehöll sig myckret vid berättelsen om Sodom, och det blev diskussion om denna. Jag underströk det stötande i att det bara är Sodoms invånares beteende som anses etiskt förkastligt, medan det stora brottet, det massmord på Sodoms invånare som Gud begår, inte ifrågasätts alls. Jag frågade panelen om inte detta var en moralisk brist hos dem. Men de verkade oförstående, och tyckte att detta synsätt är naturligt för troende.

    Hans Leander förklarade att Svenska kyrkan står för en historisk-kritisk bibelsyn, som också lärs ut i den teologiska utbildningen. Jag frågade honom om det inte är ett svek som flertalet präster gör sig skyldiga till, när de så ofta glömmer detta, och i stället utmålar Bibeln som ”Guds sanna ord”, när de sedan står i predikstolen. Trots att de vet att den innehåller en mängd sakfel och motsägelser. Leander ville inte hålla med om att bibelforskningen har visat att Bibeln inte är sann.

    En man i publiken undrade om det finns några muslimska grupper som kombinerar kampen för demokrati med kamp för hbt-rättigheter. Jag berättade då om Fri Tankes tryckning av den lesbiska dissidenten Irshad Manjis bok Det muslimska problemet, som vill återuppväcka traditionen av fritt tänkande i islam, och skapa en mindre dogmatisk och förstelnad religion, som även välkomnar kvinnor och hbt-människor.

    Mohammad Fazlhashemi beskyllde då boktiteln för att ge associationer till talet om ”det judiska problemet” på 30-talet, och Manji för ge en alltför mörk bild av islam, och för att vara mindre ledande än hon själv tror.

    På detta fick jag inte tillfälle att svara, ty Barsk satte streck i den debatten.

    Fazlhashemi uppgav vidare, som exempel på en positiv sinnesförändring bland svenska muslimer, att Sveriges Unga Muslimer tidigare i år tog tillbaka en inbjudan att tala vid en konferens, som man hade tillsänt en utländsk imam, sedan man förstått att denne var hbt-fientlig.

    Däremot talade han inte om att imamen i fråga hade förordat mord på homosexuella, eller att ordföranden i Sveriges Unga Muslimer, som fortfarande fördömer homosexualitet, i det längsta försvarade beslutet att låta den mordiske imamen tala. Han framställde även kritiken mot beslutet som ett utslag av islamofobi! Det var först sedan han hade pressats hårt, och fått en massa kritik, som han tog sitt förnuft till fånga, och ändrade sig.

    Jag fick inte heller möjlighet att påpeka detta.

    • Starkt av Lars T att försöka diskutera med personer som uppenbarligen tror på ”heliga texter”. Det är viktigt att förnuftet kommer till tals i alla sådana här sammanhang. I dessa yttersta av bombdagar vill jag uppmärksamma en intressant och kuslig artikel av Lars Åberg i tidningen Vi, nr 12. I praktiken tillämpas Sharialagar i Storbritannien i ett parallellt system, vilket i första hand drabbar kvinnor och barn. Samhället stöder religiösa frivilligorganisationer vilket leder till avsekularisering. Blairs regering överlät socialt arbete åt religiösa organisationer, vilket Camerons regim uppmuntrar än mer i syfte att minska samhällsutgifter(?). Cameron och Reinfeldt lär ha goda kontakter. Vad månde bliva ……? /kim

  11. Utställningen Jerusalem av Elisabeth Ohlson Wallin har nu tagits ned på Världskulturmuseet – den visades bara under en kort period eftersom kostnaderna för bevakning blev så stora – men programverksamheten i anslutning till utställningen fortsätter. Nästa punkt blir:

    Samtal: VART LEDER TEXTEN?

    Torsdag 9 december kl 18

    Med utgångspunkt i utställningen Jerusalem diskuterar sakkunniga i de abrahamitiska religionerna tro, text och tolkningsbredd. Torah, Bibeln och Koranen, innehåller alla textpartier som talar om straff, om förtryck av kvinnor och som fördömer homosexualitet. Hur ska man hantera det? Är inte fred, kärlek och barmhärtighet överordnade budskap i de tre skrifterna? Kan textpartierna avfärdas, eller tolkas i andra riktningar? Hur hämtar HBTQ-vänlig religiositet stöd i skrifterna?

    Medverkande:
    Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk idéhistoria, Umeå Universitet.
    Sebastian Selvén, bakgrund i rabbinska studier, studerar vid Amsterdams universitet.
    Hans Leander, doktorand i religionsvetenskap på Göteborgs Universitet och präst
    i Svenska kyrkan.
    Moderator: Anna Lindman Barsk, programledare SVT.

    Entré: 60 kronor. Livesänds på Världskkulturmuseets blogg.

    http://www.varldskulturmuseet.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=824&a=4029

  12. Hej Kjell. En rent allmän reflektion (men föranledd av debatt i ett helt annat forum, fel av mig).
    På lördag 16 okt repriseras ett minnesprogram om Tage Danielsson kl 1630 – 1800 i Kunskapskanalen. Mycket sevärt om en stor humanist! /Leif

    • God natt Leif, bra för det var så jag försökte hålla isär de båda debattforana. På lördag ska jag hålla föredrag här i huset under rubriken ”Är Sverige världens bästa land, myt och sanning?” Faller det väl ut kanske det blir ämnet för torsdagsmötet i dec. Faktabetonat eftersom jag upplevde så mycket okunskap, eller att historien helt försvann, om vårt land i anslutning till valdebatten. Det behöver inte bli så mycket politik. Måste därför spela Tage D.
      I eftermiddag (eftersom det redan är idag med tanke på den sena timman) ska jag prata om ”ateism och politik” för en grupp som studerar ”global studies” i någon slags universitetsutbildning på kvällstid. /Sov gott, Kjell

  13. Jag tycker inte att vi som humanister skall propagera för något politiskt parti, lika litet som kyrkan skall uttala sig i politiska fågor. (Kyrkan borde ju inte uttala sig öht). Själv är jag liberal, men gör vad jag kan för att mina partikollegor skall avveckla sina religiösa engagement – dock utan resultat hittills… Och nog vore det trevligt med mer aktivitet på vår fina debattsida…
    Bästa humanisthälsningar till Er alla

    Leif

    • Leif, är det en allmän reflektion eller menar du att vi (jag) har propagerat för ett visst parti här i debatten? Håller med om ditt önskemål om en livligare debatt.

      Sov gott!
      Kjell

  14. NÅGRA INTRYCK FRÅN POLITIKERDEBATTEN

    VILKET PARTI ÄR BÄST, ELLER MINST DÅLIGT, UR HUMANISTISK SYNPUNKT?

    Den politikerdebatt som Humanisterna Väst nyligen anordnade, med Kjell Ericson som moderator, var intressant och givande. Flera skiljelinjer mellan partierna blev tydliga. Fast ibland undrade man hur representativa debattörerna var för sina partier. Och kanske borde man, med tanke på den knappa tiden, ha tagit upp färre frågor, och i stället låtit publiken komma in efter varje punkt. Nu blev det ganska få kommentarer från åhörarna.

    Ett ämne som jag tycker borde ha varit med, men som inte kom upp, var synen på islam.

    Enligt min mening var det vänsterpartisten Eva Olofsson som gjorde bäst ifrån sig i denna utfrågning. V är sålunda emot religiösa friskolor, eftersom man är emot friskolor generellt. Vänsterledaren Lars Ohly är dessutom medlem i Humanisterna, vilket han mig veterligen är ensam om bland partiledarna.

    Men vänsterpartiets kommunistiska förflutna, och partiledarens tidigare bekännelse till kommunismen, ligger förstås partiet i fatet. Liksom partiets ofta alltför okritiska syn på islam. Antirasismen har fär en del vänsterpartister kommit att ersätta proletariatets diktatur, som inte längre går hem i några större väljargrupper, men ändå fått en liknande innebörd. Och som ”rasism” räknar man alltför ofta även befogad islamkritik.

    Centerpartisten Eva Selin Lindgren hade flera vettiga synpunkter, liksom miljöpartisten Ulf Kamne. Han var klart bättre än sitt parti!

    Sämst betyg förtjänade enligt mitt förmenande folkpartisten Allan Stutzinsky. I debatten om religiösa friskolor, som engagerade mig mest, kom det fram att han inte förstod skillnaden mellan att lära ut vad en religion står för, och att säga att denna religion är sann! Alltså mellan kunskapsförmedling och propaganda. Och detta trots att folkpartiet påstår sig förorda bättre kunskap i skolan! Pinsamt!

    Trots att miljöpartisten hade en del kloka synpunkter förstod han inte skillnaden mellan att äta julskinka – en sed med rötter i asatrons blotande, som idag har blivit allmänkulturell och helt okonfessionell – och att bekänna sig till en religiös tro!

    Kristdemokraten Per Landgren ansåg att skolandakter är OK om de är frivilliga! Som Sven Ove Andersson påpekade från publiken strider emellertid även frivilliga gudstjänster i den allmänna skolan mot grundlagens föreskrift om negativ religionsfrihet, eftersom de tvingar elever som ogillar religion att ge sin åsikt till känna genom att utebli. (RF 2:2.)

    I samtliga skolor innebär skolgudstjänster, som religiösa friskolor får hålla, att skolorna hemfaller åt religiös indoktrinering, något som inte hör hemma i skolan, eftersom skolan inte är en kyrka. Den är förkastlig även om den inte bedrivs på lektionstid. Gudstjänstfirande skolor ger nämligen sken av att kunna garantera att det som sägs på gudstjänsterna är sant – eftersom skolans uppgift är att sprida tillförlitlig kunskap – vilket är både ohederligt och respektlöst mot eleverna! Och skolan ska givetvis inte lura eleverna vare sig på frivilliga eller obligatoriska smmankomster.

    Men skolministern backar upp den respektlösa och bedrägliga missionen i religiösa friskolor!

    Frågan om partiernas gudstro togs upp, och från politikerhåll hävdades att partierna inte står för någon sådan. Men då glömde man bort att många av dem deltar i kyrkovalen, och i samband därmed anammar kyrkans gudstro. Kristdemokraterna brukar dessutom hävda att tio Guds bud bör ligga till grund för samhällsmoralen, och det första budet förordar som bekant tron på kristendomens gud och ingen annan! Därigenom smyger sig ändå gudstron in i partiets propaganda.

    Miljöpartiet har gjort vissa ställningstaganden för antroposofisk medicin och jordbruk som förutsätter andetro, och mot bakgrund därav blir partiet mindre övertygande när det försäkrar att det inte har någon ockult övertygelse.

    ”Modernisera Sverige!” skriver man på en valaffisch. Men en del av partiprogrammet bygger på vidskepelse från 1800-talet!

    Moderaten hade ungefär de förväntade åsikterna, och slöt t ex upp bakom det religiösa förmynderiet i skolan. Tyvärr missade jag att notera hans namn.

    Socialdemokraten Cecilia Dahlman Eek sade sig vara för en sekulär stat men inte ett sekulärt samhälle. Detta motstridiga ställningstagande byggde på ett missförstånd: att ett sekulärt samhälle är ett samhälle utan religion. Tvärtom innebär ju sekularism, i ordets vanliga betydelse, att både religion och ateism får finnas och verka fritt, men att staten inte tar ställning för eller emot någon religiös eller ateistisk grupp. Det är den enda ordning som varken favoriserar eller diskriminerar någon, men respekterar alla. Och självfallet kan även religiösa människor vara sekularister.

    Om man ska försöka dra någon sammanfattande slutsats av debatten så blir det väl främst att något konsekvent sekulärhumanistiskt parti inte finns. Sekularismen sitter trångt i samtliga partier. Det blir ett styvt arbete för Humanisterna att försöka ändra på detta.

    • TACK Lars! Du skriver mycket bra!

      Jag har försökt hålla ett öra på partierna i radion; Lars Ohly och V sticker ju ut med sin välartikulerade hållning i friskolefrågan och offentligt bekostad omskärelse. Ohly svarar på frågor som en påläst Humanist. De andra partierna ställer sig ju positiva till religiösa friskolor med förbehållet att skolorna måste följa läroplanen och att ingen indoktrinering får förekomma. ”Men är det inte just därför man startar en religiös friskola”, frågade programledare Jan Björklund. ”Det må så vara men läroplanen måste följas och om föräldrarna vill att deras barn ska få en andaktsstund på vägen så har vi inget att invända. När jag gick i lågstadiet för 40 år sedan bad vi morgonbön i den offentliga skolan”, svarade han.

      Som Lars påpekar är det ingen politiker som vill se detta som indoktrinering. Folkopinionen får ju istället ståpäls av ”visan” Den blomstertid …

      Inför valet på söndag funderar jag på hur höger-/vänsterskalan kan sprida ljus över ”våra” frågor. Och alla de andra frågorna; jag är nog mera intresserad av ideologierna än av partierna och i synnerhet deras företrädare. I det politiska perspektivet är ju både företrädare och sakfrågor kortlivade. Ett samhälle byggs ju inte på en mandatperiod. Det tog väl merparten av 1900-talet att förvandla Sverige från fattiglapp till världens rikaste. Det var progressiva vänsterkrafter som gick i bräschen, det var den sociala demokratiska reformpolitiken som förvaltade initiativet, samarbete och fredsplikt på arbetsmarknaden och många andra strömningar som skapade ett ”socialt avancerat” land långt uppe i norr.

      Detta är en rimlig förklaring till att Sverige på 2000-talet sammantaget är ”världens bästa land att bo i”. Omdömet vilar på fakta från OECD, UNICEF, World Economic Forum, World Values Survey, Simon Anholts Nation Brands Index, The Economist och inte minst den nyligen utkomna boken Jämlikhetsanden (presenterar omfattande forskning och statistik från 21 rika länder). Ojämlikhet har en förödande effekt på nästan allt det vi uppskattar i livet; från barns välbefinnande, befolkningens hälsa och välstånd till medellivslängden. Och det bästa i kråksången är att även den rikaste femtedelen i ett jämlikt samhälle mår bättre. Kolla gärna på http://p-e-a-k.org/vaebramesverige/.

      Det hade kanske kunnat bli ännu bättre under 1900-talet med en annan politik? Mot det talar möjligen att inget annat land lyckades bättre. Och i en allt mera globaliserad värld blir också livsbetingelserna mer och mer relativa. Vi kommer inte undan jämförelserna.

      Ingenting är naturligtvis så bra att det inte kan bli bättre. Många länder är t o m mycket bättre på enskilda faktorer än vad Sverige är. Men världen är ju inte konstruerad så att vi kan plocka ihop ett drömland. Vi får acceptera en kompromiss och jag är oerhört tacksam över att ha hamnat i den bästa av kompromisser. Rena lottovinsten; tur, tur, tur! Sedan får ju var och en förvalta sin lott.

      I detta perspektiv tycker jag att enskilda sakfrågor, partiföreträdare och personval blir oviktiga detaljer jämfört med begrepp som rättvisa, jämlikhet och mänskliga rättigheter. Hur ställer sig partierna till livets grundläggande frågor? Vilken sorts rättvisa står vänstern resp högern för? Vilken sorts jämlikhet? Hur tolkar de MR?

      Om högervridningen de senaste decennierna är bra eller dålig får ju var och en bedöma själv. Men den är inte politikernas vare sig fel eller förtjänst. Den speglar valmanskårens långsamma ”värdeerodering”. ”Alla” fick det kylskåp som folkhemstanken hade utlovat. Vi fick mer, mycket mer. ”Obligatoriska” allemansfonder. Knapphet byttes mot överflöd, samhällsägande mot privat, drömmen om mångfald mot enfald, religion mot shopping, solidaritet mot egoism; Yuppien uppfanns, sågs och stannade och klyftorna ökade! Några blev förstås utan och de lever nu i ”utanförskap”.

      Tänkvärt inför valet. Lika lite som du kan plocka ihop ett eget drömland kan du rösta på det bästa i varje parti. I valet och kvalet fungerar höger/vänster eller ideologierna som ett facit. Frågan är väl vilket sorts samhälle vi vill ha framöver och vilken politik som bäst bidrar till den visionen. Vilken politik strävar i den riktningen som du önskar? Inget parti kan lova, oavsett utfrågarnas enträgna tjat, en konkret åtgärd innan valet eftersom det är själva valresultatet som avgör med vilken tyngd det partiet får något inflytande efter valet. Det måste bli en kompromiss som alla blir mer eller mindre nöjda med.

      En annan fråga är med vilket perspektiv du röstar? Det dröjde långt upp i vuxen ålder innan jag reflekterade över att jag röstade för ”helheten”. Vad är bäst för landet, för de sämre lottade, för … Jag är lyckligt lottad och behöver inte rösta av egoistiska skäl. Vem eller vilka får det bättre med rödgrön resp allianspolitik? Vinner eller förlorar demokratin på det ena eller andra alternativet? På kort och på lång sikt? Med vilken politik blir Sverige mer eller mindre sekulärt? Gynnas eller missgynnas yttrandefriheten? Med vilket alternativ blir välfärden större eller mindre, jämnt eller ojämnt fördelad? Vilken politik leder till ”känslan” av ett sekulärt samhälle, inte bara en sekulär stat?

      Kjell

  15. Tillägg: Independent World Report innehåller bra journalistik med fokus på mänskliga rättigheter,och försöker att på ett opartiskt sätt skildra olika konfliktområden. /Leif

  16. Det finns en för oss humanister – och många andra – mycket intresant publikation, som på grund av alltför få prenumeranter kämpar för sin överlevnad, jag åsyftar Independent World Report. Läs mer på http://www.independentworldreport.com
    (Hoppas det är OK att göra reklam på det här viset)
    Bästa humanisthälsningar
    Leif Ahlström

  17. Jag förmår inte greppa

    hur debattforumet hos göteborgshumanister funkar. Det verkar vara kaotiskt. (Vissa av mina inlägg blir censurerade.) Men jag är inte särskilt angelägen om formerna och det tekniska. Mer om det innehållsliga.

    Eftersom jag inte uppnått nämnvärd respons i mina försök till debatt i detta forum vill jag nu redovisa ett exempel på samtalskontakt jag haft med förutvarande redaktören för Humanisten (vars framtida öde står skrivet i stjärnorna).

    Så här har jag skrivit till Sara (jag ger korta utdrag):

    Att du svarar mig så omsorgsfullt som du gör betyder mycket för mig. Som du förstår är jag helfrustrerad beträffande svarsbenägenheten inom förbundets olika organ. Särskilt vad gäller dess ordförande (som avböjt all kontakt). (I likhet med ordföranden i göteborgsföreningen.)

    Jag kan inte tänka mig annat än att det bland sex tusen medlemmar råder en viss variation. En variation jag har föresatt mig att undersöka. Rent av vetenskapligt. I höst blir jag student igen efter ett avsevärt studieuppehåll. Jag ska läsa etnologi med den bestämda inriktningen att utforska humanismens status och konkreta innehåll i dagens Sverige. Jag har ambitionen att mina fynd ska bli publicerbara.
    […]
    Jag har förslag till hur en humanist kan se på den ceremoni som högtidlighåller ingåendet av en långsiktig (jag säger inte ”tills döden skiljer oss åt”) parförbindelse. Jag anser att humanistiskt besjälade officianter ska utföra sådana riter. Men, men, men…

    Jag har allvarliga invändningar då jag fick lyssna till hur en ”humanistisk” officiant i det sammanhanget ser på sitt uppdrag. Vederbörande presenterade som sitt åtagande att det bestod i att stadfästa ett löfte; ett äktenskapslöfte.

    Det ser jag som helt destrukivt. Min bakgrund för den bedömningen är att jag i snart trettio år varit praktiserande sexterapeut. I den rollen har jag konfronterats med ett och annat. Och jag vill minst av allt göra den tolkningen att de människor som väljer att upplösa en parförbindelse gör sig skyldiga till löftesbrott.

    Det är emellertid inte själva sakfrågan i det här avseendet jag vill betona. Jag vill fästa uppmärksamheten vid den ideologiska överbyggnaden (som vi sa -68). Jag vill att en HUMANISTISK RIT uppmanar till eget ansvarstagande och till beredskap för skiften på livets väg. Inte till löftestransaktioner. För mig är detta essentiellt.

    Den totala aningslöshet jag tycker mig ha mött i den lokalförening jag nyss inträtt i, vad gäller det jag nu talar om, bekymrar mig. Från den person som har hand om debattlistan där fick jag nyligen höra att jag bara ägnat mig åt att klaga. Som svar på den kommentaren vill jag säga att jag ännu inte funnit mycket att uppskatta i den förening där jag blev medlem för ett halvår sedan. Det mest positiva för min del var norrmännens besök. Och att en av dem då framhöll: Jag är helt ointresserad av religion.

    Ulf

  18. En humanistisk kampfråga

    Inom den franska staten övervägs att göra organiserade ingripanden mot att folk uppträder i heltäckande kostymering på allmän plats. Den franska revolutionen känns avlägsen. Det ser ut som att frihet, jämlikhet och broderskap (som i det mer jämställda dagsläget bör heta syskonskap) har fallit i glömska.

    För en humanist finns det all anledning att gå till aktion i denna väsentliga fråga. Eftersom det är uppenbart att det bland organiserade humanister det finns åtskilliga som ser sig som liberaler (vilket väl bör kunna ses som en vilja att vårda traditionen från den franska revolutionen) hoppas jag att personer av det slaget går till storms mot den bastilj av förmynderi som hotar att bli rest i det nutida Frankrike. (För egen del upplever jag den organisation där jag nyligen inträtt som en filial till folkpartiet.)

    Jag uppmanar varje sann liberal att ta sin liberala åskådning på allvar och inskrida mot det sanslösa franska tilltaget. Om så inte sker hotas på sikt en svensk kulturyttring av omistligt värde. Jag syftar givetvis på TOMTEPARADEN.

    BILD

    Den franska sjukan kan befaras vara av epidemisk natur. Skulle den välla in över våra gränser blir vi berövade ett av våra nationella särdrag. Jag vet inget om i vad mån TOMTEPARADER äger rum i Frankrike. Kan det vara så illa att en förekomst där är upphovet till det vidriga lagförslag som nu är på gång?

    Liberaler i alla länder förenen er! Res er som en man, förlåt person, till försvar för TOMTEPARADEN!

    Ulf Wideström

  19. Jag tycker att hakkorset intar en särställning, eftersom det juridiskt sett är hets mot folkgrupp, och alltså olagligt, att visa upp hakkors på offentliga platser. Det är däremot inte olagligt att visa upp religiösa symboler, eller andra politiska symboler.

    Sedan kan man tycka att detta är inkonsekvent, eftersom det finns hets mot oliktänkande både i Bibeln och Koranen. Men många troende ”väljer och vrakar” bland texterna, och låter sig inte styras av de hetsande passagerna. Detta gäller fler kristna än muslimer; fundamentalismen är starkare i islam. Men det finns också många ”vanliga” muslimer, som inte bryr sig om vad mullor och imamer säger, utan tolkar islam på sitt sätt. Vad korset och halvmånen står för kan därför vara rätt varierande.

    Det är däremot svårt att tänka sig någon human variant av nazismen.

    Hälsningar, Lars T

  20. Man ska komma ihåg att islam är politisk, så frågan är om religion bara är en täckmantel för politiska syften? Företrädarna utnyttjar den naiva inställning som Sverige har när det gäller religionsfrihet. Jag efterlyser från islamsk förening ett kraftfullt avstånsdtagande från allt våldsamt som hänt i islams namn … Den dag då det är fritt fram att även kritisera eller skämta om denna ”religion” – då kanske man också kunde tänka sig en och annan minaret? Jag undrar ändå … Hur kul är det för det arbetande folket, som behöver sin nattsömn, att bli väckta mitt i natten av en gubbe som skriker ut sina politiska manifest från en fallosymbol?
    Bibbi

  21. Burkan kan bäras hemma och i privata sammanhang. Ute i samhället ex. skolor, banker, affärer, arbetsplatser, NEJ.

  22. Jag kom inte till mötet igår – kanske mest p g a snön.

    Men så tycker jag att Humanisterna snöar in på religion. Inställningen till religion är inte problematisk och behöver inte den plats den tar.

    Däremot inställningen till politik. Med principen sök kunskap använd ditt förnuft, så tycker jag att det finns plats för en kampanj för att politiker och partier skall söka kunskap, lägga fram den med så goda grunder som möjligt, bearbeta kunskapen med förnuft för att få fram en handlingsplan som kan omsättas i verkligheten.

    Klimatfrågan förvillar mig. Kanske fler? Är sanningen en gång för alltid fastslagen. Finns det plats för kunskap och förnuft och tveksamheter?

    Hälsningar Per Kjellén, Kungsbacka

  23. Varför har vi tre debattämnen på en och samma debattsida? Jag kände inte ens till att Humanisterna hade ett ställe att debattera på, kan vara värt att styra upp (Ja, är en ny medlem).

    Men för att komma till själva debattämnena.

    1. Förklaringen behöver inte vara komplicerad, utan kan bottna i att vi har faktiskt inte så många medlemmar. Om Humanisterna syntes lite mer och enagera mer så tror jag att kvinnorna skulle komma. Sen kan det också vara så banalt att Humanisterna har en tråkig tidning. Den är faktiskt jättetråkig. Vem vill vara med då? Den måste bli mer färgglad och hantera ämnen som berör. Och berätta om var man kan debattera.

    2. Håller med Gunnar, det är svårt det där. Känner många nysvenskar som vittnar hur jobbigt det är att de kvinnor med burka då de påminns om det hemska förtryck de har varit med om. Men Jag tycker ändå att det är acceptabelt i den synpunkten att vi inte ska förbjuda det i lag. Kommunistiska symbolor t.ex. är ju lagliga att visa upp. Sen tycker jag att man inte bara ska släppa det utan sätta in resurser för de kvinnor som känner att de blir tvingade och vill ha hjälp. Vi har redan lite hjälp som man kan få, men detta måste bli mycket bättre.

    3. Nej, mest på grund av det jag skrev i två. Sen blir det bara värre med sådana förbud. Det kan bli protester, våldsamheter och religionen får ett starkare grepp på människors liv.

    Bästa hälsningar, Jan

  24. Lars intar en välargumenterande position som vanligt. Jag håller i stora drag med men har följande synpunkt (inte ståndpunkt):

    Ett nazistiskt fäste med hakkors, är det acceptabelt?

    Om inte, hamnar vi i situationen att byggnaden/minareten/burkan är symbolik för en livsuppfattning, ett religiöst eller politiskt ställningstagande. I så fall – var går gränsen? Är uppfattning A acceptabel men inte B?

    Hälsningar Gunnar L

  25. DET ÄR FEL ATT FÖRBJUDA MINARETER

    Det strider mot religionsfriheten. För att kunna utöva sin religion måste man få uppföra religiösa byggnadsverk, och det är i huvudsak de troende själva som måste få bestämma hur de ska se ut. (Även om stadsplanerarna också bör få ha sitt ord med i laget när det gäller t ex läget ur trafiksynpunkt, eller vad hänsynen till övrig bebyggelse kräver.)

    Det är inte tempelbyggnaderna i sig som är eller kan vara stötande utan vad som sägs i dem.

    Genom att förbjuda minareter efterliknar man vissa islamistiska regimer som förbjuder kyrkobyggen, och vi har ingen anledning att ta efter dem. Man diskriminerar också muslimer, eftersom det inte är förbjudet att bygga kyrktorn, och man ger mullor och imamer möjlighet att framställa sig som offer. Det drar uppmärksamheten från det förtryck som många av dem utövar.

    De starkt islamkritiska Ex-muslimerna har tagit avstånd från minaretförbudet i Schweiz. I England har de gått till storms mot sharialagarna under parollen ”En lag för alla!”. Det är en riktig paroll, anser jag. Att införa minaretförbud innebär i stället att man accepterar en särlagstiftning riktad mot muslimer.

    Om principen att man kan ha olika lagar för olika grupper blir vedertagen kan detta leda till att det blir lättare att införa sharialagar.

    Lika fel som det är att diskriminera islam, lika fel är det att favorisera kristendomen. I debatten på nätet om minaretförbud har ett vanligt argument från ja-sägarnas sida varit att Sverige är ett kristet land, och här ska därför kristendomen ha ”överhöghet”. Men flertalet svenskar är idag inte kristna, och de föreställningar som kristendomen bygger på är lika orimliga som de som ligger till grund för islam.

    Enligt pressuppgifter har Angela Merkel sagt att minareter får byggas, men de får inte vara högre än de kristna kyrkornas torn. Det är ett annat uttryck för den förkastliga kristna överhöghetstanken.

    Ett annat är att de synagogor som finns både i Sverige och utomlands alla är anspråkslösare än omgivande kristna kyrkor. De jag har sett saknar t ex torn, och jag tror att detta gäller generellt. Det beror på att judarna inte har velat provocera de kristna, och riskera att framkalla pogromer, genom att uppföra praktfullare tempelbyggnader än de. Synagogornas jämförelsevis påvra utseende är alltså ett vittnesbörd om den kristna antisemitismens styrka.

    Humanister bör inte bidra till en motsvarande muslimfientlighet, utan i stället motarbeta sådan fientlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s