Betraktelser

Påstående 3: Vetenskap är bara en annan religion med husgudar som Darwin.

Reflektion: Med den gängse definitionen på religion finns ”ingen gudom som de troende tillber” och heller ingen dogmatisk text. Darwin gjorde iakttagelser, formulerade en hypotes, sammanställde iakttagelserna och författade The Origin of The Species dvs evolutionsteorin. Den har senare både bekräftats och ifrågasatts. Ingen vetenskapsteori har verifierats av och betytt så mycket för så många oberoende vetenskapsmän.

Det är bara i vår kultur vi ”ritar om kartan om den inte stämmer med terrängen”. I andra kulturer har man och har haft en dogmatisk inställning till verkligheten. Grekerna ansåg t ex att tillvaron kunde förklaras med eld, luft, jord och vatten. Avvikande uppfattningar avfärdades med hänvisning till att de inte stämde med ”kartan”. Katolska kyrkan har alltid varit motståndare till vetenskapliga framsteg eftersom de utmanade ”kartan” (dvs bibeln).

Alla uppfattningar om verkligheten är subjektiva och därför är ”min sanning lika god som din”. Men av alla tänkbara uppfattningar har bara ett fåtal ett högt förklaringsvärde. Hittills har vetenskapen visat sig vara en överlägsen metod; den med högst förklaringsvärde. Under årmiljonerna har de individer, vars världsbild har legat nära den objektiva verkligheten, haft en överlevnadsfördel och de är därför i hög grad anfäder till dagens mänsklighet. 

 

Påstående 2: Men livets uppkomst, själva starten kan ni rationalister inte förklara utan skaparen!

Reflektion: Som inbjuden till en livsåskådningsmässa av och för nior i lilla Götene bland andra livsåskådningsleverantörer mötte jag en representant för Bahá’í-rörelsen. Hon hävdade mycket bestämt att vetenskapen kan förklara många fenomen men inte livets ursprung! Och vetenskapen kommer heller aldrig att kunna det för det var där skaparen ingrep!

Vi kanske aldrig kommer åt det tillfället eftersom det ligger så fruktansvärt långt bort både i tid och rum. Bevisen har eroderat under årmiljarderna. Men samtidigt har jag gott hopp eftersom vetenskapen gång på gång har befriat skaparen från ansvar för alla möjliga övernaturliga fenomen; åska, jordbävningar, vulkanutbrott, missväxt, tyfoner, epidemier, ärftlighet, artbildning, gravitation etc etc. Efter hand har vi genom enträgna insatser kartlagt ursprunget till många ”oförklarliga” fenomen så varför inte livets?

Men om vi accepterar antagandet att det var skaparen som satte igång processen verkar det vara ett förnuftigt antagande att han också kan hållas ansvarig för slutet. Han sägs ju vara allsmäktig, allgod och allvetande, den högsta av intelligenser.

Med säkerhet vet vi att energin i solen är ändlig och räcker högst ytterligare 6 miljarder år. När vätet tar slut kommer solen att sakta expandera, en långsam explosion, och omfamna jorden med sin härdsmälta. 

Detta makabra slut tyder inte på en kärleksfull skapare, snarare en pervers typ med morbida drag åt grillat människokött. Inte ens Hitler, Stalin och Mao tillsammans skulle iscensätta detta helvete. Å andra sidan eller som tur är så har människan vid den tidpunkten sedan länge lyst med sin frånvaro. Det finns därför inget som tyder på att han, den allsmäktige och kärleksfulle, tog del i själva starten heller.

 

Påstående 1: Gud älskar alla ovillkorligt.

Reflektion: Den bästa sortens kärlek. Den som alla barn borde få erfara bara för att de finns och inte i utbyte mot prestation. Mogna föräldrar kan skilja på att att ”vara” och att ”handla”, på sak och person. Den bästa av alla känslor både för den som älskar och den som älskas. Den bygger självkänsla och trygghet. De finaste fundamenten man kan tänka sig i livet.

Om jag inte fick den ovillkorliga kärleken av de vuxna som fanns runt mig i barndomen kan jag förstå att ”erbjudandet uppifrån” är oemotståndligt. Tröst i vardagen, en snuttefilt inför det obevekliga slutet. Hur illusorisk den än är. 

Men lyft blicken bortom din snäva horisont! Vilken självkänsla, trygghet och tröst upplever de olyckligt lottade i tredje världen; jordens fattigaste, alla miljoner som svälter, som tynar bort i aids? Alla diktatorers offer, barnarbetare, våldsoffer? Alla de som ingen lyssnar på, alla mobbade, alla offer för naturkatastrofer? Eller åldringarna som kommer i kläm i äldrevården här hemma, de hemlösa och alla som är parkerade i utanförskapet?

”Men han älskar dig ovillkorligt” ropar en sann kristen! Hur cynisk får en sann kristen bli? Jag skyller inte allt elände på gud. Det vore ju att erkänna att han finns. Nej, eländet är ju snarare ett mycket starkt bevis för att han inte finns.

Kjell Ericson

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s