Vi minns Humanister som har lämnat oss:
Kjell:
Pelle Palm somnade in i sitt hem på morgonen den 13 juni 2009. Han fick inte bukt med cancern, blodvärdena hämtade sig inte efter cellgiftsbehandlingen.
Den 26 maj mejlade Pelle följande svar på frågan ”hur mår du?”:
Hej ! För egn del kan jag bara meddela att jag denna vecka skall ha några viktiga sammanträffanden med den medicinska expertisen – se’n får jag se om det leder till fortsatt behandling eller vad de annars har att föreslå. Jag är också helt klar över att det bästa för mig var att backa ur, men glad att höra att veckorna verkar bli fulltecknde – stoffet är ju så böjligt att det finns goda möjligheter att anpassa det efter tillgänglig expertis.
Njut av våren!
Hälsningar / Pelle
Vi minns honom som den sanne Humanisten; den ödmjuke, kunnige naturvetaren med glimten i ögat och sången i strupen. Vi var en grupp på 22 personer som hade förmånen att träffa pedagogen Pelle som folkbildare under en hel vecka i augusti 2008 i Åsa här på västkusten. Det är genom Pelles och Carl-Johan Klebergs generösa oegennytta under många år som vi har en vuxenkurs för Humanister. Vi förvaltar deras ansträngning och för budskapet vidare till minne av Pelle.
Urban:
Jag minns Pelle som en av de mest sympatiska människor jag träffat. Han var oerhört öppen och intresserad av det mesta. Han var en god berättare men även en god lyssnare. Han hade inga förutfattade meningar om någonting och talade aldrig illa om någon. Hans kunskap var oerhört stor och hans vilja att förmedla den väckte alltid engagemang.
Under den relativt korta tid vi kände varandra så kom vi varandra nära. Förra året var Pelle hemma hos mig och vi satt till sent på kvällen och spelade gitarr och sjöng i min musikstudio. Pelle och jag gillade samma musik och i det mesta hade vi samma värderingar. Jag saknar honom.
Sune Kronlid:
Pelle och jag satt bredvid varandra under vår senaste kongress. Han berättade att hans kropp troligen inte ”svarade” på den behandling han genomgick. ”Så nu har jag påsar på både utsidan och insidan” uttryckte han sig lite frejdigt. Lika frejdigt var vi överens om att ”nu vet vi i alla fall att ingen av oss kommer att dö ung”. Så föll mitt sista samtal med Pelle, en stor humanist och en stor människa.
Leif Ahlström:
Så glad jag är över att ha fått umgås med Pelle Palm under sommarveckan i Åsa 2008. Så många goda minnen det innebär.
